Nu är det inte långt kvar, ett sting av resfeber börjar infinna sig samtidigt som det känns så oerhört overkligt att jag ska åka. Ena stunden känns det så himla bra medan det i nästa sekund känns lite vemodigt och nervöst. Det hade varit skönt om visum och allt var fixat, om jag hade vetat att jag utan problem kunnat stanna till Maj. Men det blir kanske lite mer äventyr om man får ta det som det kommer?!
Idag har jag sagt hejdå till lillasyster Lina som nu är påväg till Prag. Övriga föräldrar som lämnade sina barn vid bussen tyckte säkerligen att jag var lite väl blödig som grät när jag kramade hejdå. Vad de inte visste är att jag inte träffar henne på fyra, fem eller kanske sex månader, vem vet?
Packningen har tagit fart, jag gillar inte att packa. Får lite beslutsångest över vad som skall slängas ned i väskan och över vad ska skall lämnas hemma. Jag tänker packa snålt, när jag väl är där kan jag ju bara ångra mig men inte göra så mycket åt saken och jag lär klara mig på det jag har med mig...
There's more to explore,
Sofia
No comments:
Post a Comment